mår lite bättre...

omnomnom frukost!!

nej... jag mår inte bättre...

jag skriver inläggen med lite mellanrum även om det är samma inlägg då jag är på lektion och fokuserar så mycket jag kan. men nu kan jag inte..

tänker på honom även om jag lovat mig själv... jag har lovat alla att inte tänka på det som var.

jag har det bättre utan någon som han...

men jag kan inte...

vi har inte pratat sen... länge sedan...

vi har inte setts på... en evighet..

jag vill ju bara att han ska förstå hur jag känner mig..

men det kan han inte. för inte ens jag vet hur jag känner mig..

han skadade mig så mycket att jag inte... efter snart 2 år.. inte är helt återställd..

jag hade självförtroende... jag hade nästan alltid ett skratt som lurade. när jag grät vart det bättre igen på en gång..

jag var alltid med honom och mina andra kärlekar. mina närmaste killar.

träffade en av dem igår.. vi skrattade lite... ett par minuter. sen blev det tyst... visst jag träffar dem ibland.

vi har jättekul de få gånger vi ses. men det blir ju inte alls lika ofta som den sommaren..

då var det minst en gång i veckan ungefär.

de säger att de inte ser dig lika ofta längre. du är förändrad och inte alls den som vi alla älskade. du är som en skugga av den du var. om ens det.. du är inte alls som du var.

du skrattade och var glad. du rökte och jag satt och njöt av din närvaro. även när vi bråkade och någon av oss gjorde slut, hittade vi alltid något som var värt att stanna för. utom den sista gången..

du spelade SlipKnoTs Snuff... sen tror jag att du bad mig att gå.

jag sa att jag älskar dig..

du svarade inte..

sen gick jag ut och satte mig.. väntade på pappa..

han såg på en gång att det var fel, så han var tyst... frågade inte...

jag satt och grät tyst...

det gör fortfarande ont.. men jag försöker glömma..