No warning sign, no alibi

Kvällsångest

Ensamhetspanik
30 Seconds to Mars i öronen på hög volym och försöker förtränga att jag ska sova ensam och att min andra halva inte vill vara här
Det är lite svårt att stänga ute allt när man har en mamma som trycker näsan mot skärmen och vill se allt som händer...
Inte nog med att C inte vill vara här, han svarar inte på sms heller... det bidrar inte till att min ångest går över...
Hoppas han läser detta... men varför skulle han göra det?
nu ska jag gå och packa inför imorgon.
tar med mig daton och har så hög musik jag kan, sen ska jag sova.. vi hörs. om jag har internet imorgon på tåget kanske jag skriver, annars blir det väl något inlägg på fredag eller på lördag möjligtvis...
Hörs!
Ciao

Kommentarer.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback