OOH!! På söndag ska jag och älskling åka och kolla på vovvar! Det ska bli väldigt trevligt att komma ifrån lägenheten ett tag eftersom jag bara sitter inne hela tiden och liksom lever för skolarbetet som inte går speciellt mycket framåt. Så äntligen ska jag få ta mig ut för annat än att göra nytta, jag ska få göra något som jag faktiskt vill göra. Vi ska åka till en liten by eller liknande utanför Tierp som heter Tobo och där ska vi hälsa på en kennel. Om Christoffer tål hunderna får vi se hur vi går vidare med det. Gör han inte det kommer jag gå in i en "låt-mig-vara-för-mitt-liv-krossades" moment ett par dagar/veckor/månader framöver. 

Men som jag skrev i förra inlägget, jag ska försöka att inte få upp mina förhoppningar men det är väldigt svårt då jag vill ha en hund väldigt mycket och efter att finaste Ella dog så har jag insett att jag behöver en hund för att fungera ordentligt. Jag saknar Ella varje dag och när jag åker hem till mamma och pappa är det alltid något som saknas när inte Ella står på grannens tomt och vill hälsa. Jag kommer aldrig mera få se världens underbaraste hund och det gör så jävla ont! Men förhoppningsvis kan en egen hund dämpa allt och jag får lägga min saknad på den hunden och då kanske jag kan bli helare igen. Det kan vara svårt att förstå för den som inte har upplevt det men att sakna någon som jag saknar Ella, det är mera än vanlig människa-hundsaknad. Ella var min bästa vän. Och jag kommer sakna henne i resten av mitt liv. Det kommer alltid finnas en plats för henne och jag kommer aldrig glömma henne.