Nu har vi haft Cosmos hemma i snart fyra veckor. Jag har inte haft tid att skriva, livet har gått i 100 km/h känns det som. 

Jag vet inte vad jag gjorde med mitt liv utan denna underbart jobbiga pälsboll. Han tar upp all vaken tid med sina krav och jag skulle inte ändra på det om jag kunde. Jag älskar denna hund så att det gör ont i mig. Hans små grymtningar när han sover, morgonpussarna, de kalla morgonkissrundorna. Allt med denna hund är underbart. Men detta är också det jobbigaste jag någonsin gjort.